ganskaoviktigt

nu har jag bara intervjubolaget som jobb, ett jobb som jag.. hatar, tycker är lite lätt skabbigt och som jag verkligen är spyfärdig av att jobba på... toppen........av is berget!

Så nu sitter jag och söker jobb på rullande band, ett sökt jobb om dagen är mitt krav, sen så ska jag klara teoritesten också och bli kvitt den här förskylningen. ps. jag är socialt beroende!! alla som inte åkt 150mil från härnösand och lämnat lilla mig, jobbar konstant. Okej, jag har varit ledig i två dagar! Men jag har små panik, jag kom in på högskolan, jag kan gå fastighetsmäklare. Men jag tror inte det är min grej, jag tror det finns en person, som står på första plats i den där kön bakom mig, som faktiskt VILL bli fastighetsmäklare. Sen så har jag ganska bra med pengar nu, så jag skulle kunna göra en riktigt fin resa! Men jag har för lite pengar för att år utomlands, eller för att slippa oroa mig. Sen så ska jag ju klara mitt körkort också, som jag vet är grunden till rätt många jobb. Men nu ska jag lova mig själv något, som jag inte får ta tillbaka. Jag lovar mig själv att jag ska sluta tänka på konsekvenser hela tiden, att jag ska vara där jag är nu och bara njuta. Att jag pluggar körkort, men är beredd att skjuta upp alltihop om jag får ett jobb som tvingar mig att åka före uppkörningsdagen. För ett jobb betyder mer erfarenhet, det betyder större chans att få fler jobb. Körkortschansen kostar och jag kan ta det när som helst, ett jobb ligger inte kvar och väntar.



Jag brukar titta på de där personerna vars facebooks bilder är fyllda av äventyr, olika länder och blandade människor med en gnutta avundsjuka och rädsla för att mitt liv inte ska bli så. Men det var nog folk som skippade körkortet så länge, tog det sen efter det äventyr som ploppade upp mitt framför dem. Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut, nu ska jag sluta backa och fundera så mycket, utan göra det JAG vill. (vilket jag oftast inte vet vad det är... men de gånger då jag vet, så ska jag inte backa)